Motgångar!
Varför måste man gå igenom motgångar? Jag tror det är fler en bara jag som känner igen sig när jag menar motgångar i form av tankar som "duger jag", "jag hatar mig själv", "varför tillför inte jag världen nått gott", "är jag kristen eller muslim" osv osv. strävan efter att få reda på sanningen om sig själv! man kan verkligen fördjupa sig i dessa tankar bara tyna bort att av låta sig själv lida, jaa så gör vi nog alla då och då. ibland är det verkligen som att vandra i en mörk tunnel utan ljus, man vet att det finns ett slut. men att det känns såå otroligt långt bort! MEN detta är den dåliga sidan av livet vi får inte glömma att det även finns en ljus sida. en sida av livet där allt leker där man släpper sina grubblerier och tar dagen som den kommer. Tänk om man bara levde ett liv där man alltid hade medgång? vad skulle man tillslut glädjas över? det är medvinden efter en hård storm som ger människan den där lilla extra känslan som gör livet värt att leva. Även om allt verkar hopplöst och utan mening, när tankar som klandar en själv bara regnar över en, när man inte vet var man står, ont eller gott, bra eller dålig människa, det är kanske just då som det där lilla extra slå en. man kommer på hur lycklig man kan vara, att livet innehåller så mycket mer bra saker en dåliga. oavsett hur vi gör så har vi alltid något som tynger oss, men det gäller att leva i nuet, framtiden vet vi ingenting om, gårdagen är förbi, just idag så kan man njuta av livet och göra vad man anser rätt. Det jag vill komma fram till med detta inlägg är en uppmanning till alla som mår dåligt att våga släppa de tankar som trycker ner en och istället fokusera på det goda livet innehåller. resan från att vara pesimist till optimist kan vara lång, men väl framme vid ens slutmål är det värt all möda! sen måste man också få tillåta sig själv att få må lite dåligt ibland, för allt kan inte vara på topp alla gånger. Men alla ni som har läst detta vill jag uppmana till att njuta av livet medan ni kan, är det mörkt idag blir det ljust imorgon. istället för grubbla på hur oduglig, avskyvärd och äcklig man är och kan vara tycker jag att VI bör fokusera på hur man kan tillföra något gott till världen, en kan inte göra allt men alla kan göra något! ingen nej INGEN motgång varar för evigt. och det som inte dödar en gör en bara starkare, tänk på det!
"någonstans finns tro,
någonstans finns hopp,
någonstans finns kärlek,
men säg mig vart finns ingenstans?"
Platsen "ingenstans" tror jag finns hos oss alla, och finns där när vi som mest behöver vara där! =)
då så var mitt första riktigt seriösa inlägg publicerat, men någon gång måste vara första gången!
HEJHOPP!
